Så nära jag kommer

 

Det känns som om jag aldrig kommer att komma iväg till Bokmässan men när det visade sig att företagets konferens skulle äga rum på Svenska Mässan i Göteborg bestämde jag mig för att låtsas lite. Alltså ägnade jag tågresorna åt att läsa Lizzie Enfields Uncoupled, som jag fått av Helena Dahlgren.

Väl framme visade det sig att mitt rum låg i samma torn i Gothia Towers som den där restaurangen där alla äter räkmackor men a) vi hade helt annan inbokad förtäring, b) det är för mycket räkor på räkmackor, c) jag hann inte ens upp till Heaven 23.

 Tyvärr var de stora mässlokalerna fyllda av truckar som rev den utställning av truckar och lastbilar som huserat där senast så det gick inte ens att låtsas att det var något bokrelaterat som pågick och det var inte något jag hade lust att fotografera heller. Däremot fanns det gott om sådana här gerberor i låga glasvaser.

Efter en hel del minglande och skrikande följde jag med två kollegor upp till deras något högre belägna rum och där satt vi och pratade tills det var för sent att ens läsa i sängen.

Nästa dag hade jag halvannan timmes fritid i ett regnigt Göteborg och då begav jag mig till Fåfängans antik, som jag läst om på massor av ställen men aldrig besökt. Där köpte jag en liten tavla och sprang av en slump på en av mina favoritbloggare/instagrammare Drömma-Lotta.

Därefter smet jag in i ett antikvariat och fastnade en lång stund i ett samtal med innehavarinnan - antikvariska barnböcker, barnlitteratur i allmänhet och antikvariatbranschen i Göteborg och Stockholm hann vi prata om.

Det är så nära Bokmässan jag kommer, även om en kollega hävdar att hon ska ta med mig nästa år. Vi får väl se.