tisdag 12 april 2016

Utläst: Kring Guermantes (På spaning efter den tid som flytt 3) av Marcel Proust

Jag följer mitt schema och läste i mars tredje delen av På spaning efter den tid som flytt: Kring Guermantes.

Berättaren har blivit något äldre men är fortfarande ganska ung (han kan dock referera till den tid då han var riktigt ung som något mycket avlägset). Hans familj har flyttat till det hus som bebos av Madame de Guermantes, som han är omåttligt fascinerad av. Han går på promenader för att som av en slump sammanträffa med henne och han försöker få sin vän, som är en släkting till henne, att presentera honom men det är inte förrän hans intresse falnat som han slutligen upptas i hennes krets. Då har hans närvaro i salongerna givit resultat.

Här är det de högsta aristokratiska kretsarna det rör sig om, det är prinsar, baroner, hertigar, furstar och kombinationer av dessa titlar, eftersom ätterna gift in sig i varandra. Till sist snurrar mitt huvud av namn och titlar och jag vet knappt vem som är vem och inte heller var i rangordningen de befinner sig. De flesta är mycket rika men det finns också de som numera saknar pengar och det pågår naturligtvis ett växelspel vad gäller pengarnas vara eller icke vara och deras betydelse för statusen.

Som vanligt är det mycket lite som verkligen händer - det är människor som talar med varandra, om varandra, det är ett socialt spel som bedrivs på alla nivåer, maktutövning i det stora och det lilla. Koderna man bör känna till, liksom vilket skvaller som är trovärdigt. Hela tiden utsökt slingrigt och omständligt formulerat.

Bitvis är det djupa tankar men ofta är det väldigt, väldigt ytligt och något som ger en bitter bismak är att det stora ämnet är Dreyfusaffären och att antisemitismen är mer regel än undantag i salongerna.

Jag börjar bli ganska trött på berättaren, som hela tiden utnyttjar sin svaghet och sjuklighet på olika sätt och vars kvinnosyn är minst sagt unken. Samtidigt kan han beskriva kvinnor på ett helt annat sätt - som en privat, kanske känslomässig sida och en mer offentlig, intellektuell. Eller helt enkelt den ungdomliga, den han är när historien utspelar sig, och den äldre som minns och kan se saker från fler vinklar. Jag föredrar definitivt när han iakttar högreståndsdamerna framför när han drar ned tjänsteflickor i knät.

7 kommentarer:

Birgitta sa...

Jag läste/hörde någonstans om en website som skulle heta PA (tror jag) = förkortning för Proust Anonymous. Tydligen kan man skriva in där om man behöver stöd och hjälp när man läser Proust - och total anonymitet utlovas. Kan inte hitta den vid en snabb googling, dock. Har du hört talas om den?

Saga sa...

Nej, den sidan har jag inte hört talas om. Faktum är, att jag har fullt upp med På spaning i sig, facklitteraturen runt omkring blir liggande, så ock den Prousttrivia som jag inte får serverad på silverfat. Jag funderar på om det handlar om stöd och hjälp för att fortsätta läsa när man fastnat eller hur man ska hantera att man blivit fullständigt beroende av Proust, eller om det kan gälla bådadera.

Själv ligger jag långt ifrån det där beroendet men jag har utvecklat en nära nog ohälsosam tendens att finna paralleller överallt, som när jag läser Helena Dahlgrens välskrivna recension av Lyra Ekström Lindbäcks I tiden och jag genast tänker på På spaning översatt till nutid. Förra sekelskiftets klena nerver blir nutidens utmattningsdepression, aristokratins salonger blir mode- och mediamiljöerna etc. Ja, det är ganska billigt men det är där jag har hamnat. Hmmmm, jag kanske behöver PA, ändå...

Tantaugusta sa...

Hur många delar är det? (Skulle ju kunna googla men känns roligare att fråga:)). Jag gav bort hela serien när vi hade en större utrensning för ett antal år sedan. Tyvärr. För nu verkar det svårt att hitta dem igen.

Saga sa...

Den pocketutgåva jag läser består av sju delar samt en åttonde del med resuméer och register och jag tror att den uppdelningen är standard nu. Både inbundna och pocket finns att köpa på Bokus och Adlibris samt på Bokbörsen (jag gjorde en snabb koll, har inte provision ;-)). De fyra första delarna är tjockare än de tre sista, så någonstans i slutet av del tre tror jag att man når mitten av textmassan.

Tantaugusta sa...

Japp, de finns. Med undantag från första delen. Och den vore ju en lämplig start ;). Ska lusläsa Bokbörsen igen. Eller besöka fysiskt antikvariat.

Saga sa...

Att första delen saknas missade jag helt (nu hittade jag även på antikvariat.net men då måste man verkligen köpa alla delarna)! Dags för en nytryckning av pocketutgåvan, tror jag. Men på bibliotek finns den i alla fall. För ja, man måste börja från början.

Tantaugusta sa...

Nu hämtad från bibblan :)!