torsdag 20 oktober 2016

Vad jag gör (och inte gör)


Jag orkar inte skriva om böcker, eller, jag hinner inte, har inte ro. Jag springer till biblioteket i stället och lånar ännu en bok jag inte hinner läsa, eller en film till barnen, eller kanske två. Ser att de ställt en låda med noveller från främst Novellix på utlåningsautomaten, som godiset som alltid finns vid kassorna i mataffären (fanns det inte någon regel om det förut, att godiset inte fick vara så nära platsen där man stod i kö, för baaarnens skull, eller kanske föräldrarnas?). Noveller som litteraturens smågodis - ja, i formatet men innehållet kan vara så mycket mer än så, mer jämförbart med lyxpraliner i lösvikt, kanske? Men jag tycker om exponeringen som lockar till impulslån.


Först när jag är på väg bort kommer jag på att jag borde ta en bild av det, så jag springer tillbaka, och så står ju 100 hemskaste där i en nyhetsskyltning och jag fotograferar den också. Bilden blir suddig, jag står ju inte still, ständigt i rörelse, ständigt på väg.


På ett annat bibliotek står den också i en skyltning, så jag fotograferar och skickar till Helena. Och springer vidare med andan i halsen.


Jag lånar en bok som låter underhållande men strandar redan på språkfelet i första meningen. Det går inte. Och om och om igen stöter jag på meningar där folk lite piffigt använder ålderdomliga pluralformer - när de syftar på singularis. Skriver litanior om detta på Facebook och trampar folk på tårna. Besserwisser. Men jag är uppriktigt orolig över hur kunskaperna i svenska försämras allt mer, också bland dem som borde hålla den språkliga fanan högt.

En dag har alla länkar jag lagt in på bloggen försvunnit. Bloggarna jag läser och recensionerna på dagenbok.com. De senare är ganska lätta att ordna, jag måste bara ta mig tiden, men bloggarna? Jag länkar till dem jag kommer ihåg men Elsa Billgren fungerar inte - hur jag än skriver blir det länkar till specifika inlägg. Och sedan är det de jag råkar glömma bort och först veckor senare kommer på att jag saknar.

Jag skriver inte om böcker, jag försöker läsa dem men det går sådär. 


"Det är åldern" hävdar min bror när jag klagar över infernalisk värk i nacken. Jag sänder en tanke till mina kollegor med ständigt smärtande nackar och ryggar men vill tro att det är priset jag betalar för att jag trodde att jag skulle kunna jonglera en av årets värsta arbetsveckor med bakande för ett år - moccabakelser, lavendelskorpor, kladdkakemuffins, chokladbiskvier, citron- och vallmomuffins, scones... Och så clotted cream och sandwishes ovanpå det.


Jag drömde om en Proustsk salong på min födelsedag men landade i någon sorts kombination av engelskt afternoon tea och svenskt kafferep. En enda bok fick jag men den är så mycket mer än en bok - ett par kilo handbundet konstverk är en bättre beskrivning (fast bok också). Och det perfekt numrerade exemplaret med tanke på att jag fyller år den nionde oktober. It's all in the details.

Jag försöker läsa Narrative Discourse i telefonen men det går faktiskt inte utan jag beställer den på Stadsbiblioteket i stället. Jag försöker läsa Dressed in Fiction men det tar en evinnerlig tid - mina tankar är för korta - men den får mig att vilja läsa JANE AUSTEN och det är inte mycket som kan inge mig den känslan. Det skriver jag också om på Facebook och sedan kommer min läsande kollega fram till mig och vill dels låna Dressed in Fiction, dels utfärda en mild varning "om du tyckte att Emma var korkad är det ingenting mot Catherine..." Och hon tillhör ändå Team Austen.


Andra spelar Pokemon Go - själv läser jag högt för barnen medan vi promenerar från bussen. Breda trottoarer där vi vandrar ensamma och jag är van vid att gå och läsa sedan barndomen. Kan jag ha lyckats cykla och läsa också? Ett vagt minne av att jag i alla fall försökte (så mycket försöka, så många misslyckanden). I vart fall barnvagnspromenerade jag och läste för några år sedan och redan det väckte visst uppseende.


Det är så mörkt nu och egentligen är oktober min älsklingsmånad men just nu orkar jag inte med den. Jag är bara trött och tröttare men vila kan man göra i graven. Det finns så många måsten, så många borden som kommer före och tiden rinner mellan mina fingrar, precis som på bilden lite högre upp. Säkert har jag åstadkommit något eget syftningsfel nu eller brustit i syntaxen men det får bero tills någon påpekar det.

Jag borde skriva om De dödas egentliga antal, Det är natten och Sandöflicka men jag kan liksom inte förmå mig. Och om Norma, Tala är guld och Stjärnvattenfallet.

En annan dag. Kanske.

2 kommentarer:

Helena sa...

Väldigt mycket igenkänning. Jag älskar också oktober EGENTLIGEN men är lite för trött för att kunna uppskatta oktober just nu, kanske behöver oktober och jag träffa andra? Igår somnade jag före 18.30…

Fint med 100 hemskaste-fotograferandet (det har jag ju redan sagt i andra kanaler förvisso).

Saga sa...

Snart får du träffa november i stället! (Eller var det en förtäckt anspelning på vår uppskjutna frukost?)