onsdag 20 augusti 2014

Tematrio - Snyftböcker

Jag värjer mig mot Lyrans val av titel för veckans Tematrio - Snyftböcker, liksom jag tycker illa om termen "snyftare" vad gäller såväl böcker som filmer. För mig innebär det en sorts exploatering av såväl de fiktiva personerna som läsarna/tittarna. Det är inte så att jag har något emot att gråta när jag läser - snarare tvärtom, som barn och tonåring var det ett av de kriterier som för mig gjorde en bok bra - men jag vill inte bli alltför uppenbart manipulerad. Här är i alla fall tre böcker som fått och får mig att gråta.

Jellicoe Road av Melina Marchetta är en mycket skickligt berättad historia om sorgliga livsöden i dået och nuet där såväl det eländigt sorgliga som det försonande sorgliga går rakt in i mig. Om att överleva smärtsamma förluster och att våga känna tillit, trots att det innebär att göra sig sårbar.

Ester Roxbergs Antiloper läste jag i somras, läste och grät. Två gymnasieflickor blir vänner på det där berusande, uppslukande sättet, men så börjar mörkret gripa tag i den ena av dem och det finns en gräns för vad man orkar med, orkar se.

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen är det länge sedan jag läste men som jag grät första gången jag gjorde det! Nancy Spungen är inte som andra, vare sig döttrar eller söner, men vad det är som är fel lyckas ingen ta reda på - inte förrän det är för sent. Ett liv i utanförskap och ångest, en flykt med hjälp av droger och en kort tids känsla av att ha funnit sin plats i världen, som flickvän till Sid Vicious, sångaren i punkbandet Sex Pistols, slutar med att hon hittas mördad som tjugoåring.

6 kommentarer:

Ugglanoboken sa...

Håller med om att just ordet snyftböcker får en lite negativ klang. Jag tänkte först att jag läser väl inga snyftböcker? Men om man menar böcker man fällt en och annan tår till, så funkar det ju. Jellicoe Road var riktigt bra!

Anna sa...

Just det, Nancy Spungen-boken vill jag absolut läsa. Tack för påminnelsen :-)

Birgitta sa...

Tyckte också väldigt mycket om "Jellicoe Road", men "Inte som andra dötrar" tror jag är mer än vad jag klarar av som mor till två barn I tjugoårsåldern.

Saga sa...

Ugglan: Ja, vissa termer får en verkligen att inte riktigt vilja kännas vid dem. Man vill ju bli berörd men inte manipulerad.

Anna: Varsågod! Det var som sagt länge sedan jag läste den men den var bra, om än hemsk.

Birgitta: Vissa böcker hamnar för nära ens värsta mardrömmar - mina barn är i förskoleåldern och jag har jättesvårt för att läsa böcker där små barn far illa, vilket ju är vanligt i deckare, även när det inte "annonserats".

Freja sa...

Jag skulle vilja läsa boken om nancy Spungen, jag var punkare på den tiden så jag läste allt om Six pistols, även om Nancy och Sid...

Zelly sa...

Jellicoe Road har jag hemma, har planerat läsa den ett tag nu men det har fortfarande inte blivit av.