Min man, som läser en ganska speciell mix av mycket seriös litteratur och deckare är ganska kräsen även med de senare men Harlan Coben är en favorit sedan en tid så jag var nöjd när jag hittade två av hans böcker för någon tia lite före jul. De är fruktansvärt fula men det är inte omslagen som är poängen.
Mina vänner, däremot, fick några av de där dubbletterna jag samlar på mig när jag tycker att en bok (eller författare) är mycket bra. En vän som gillar Johanna Nilsson men inte äger några av hennes böcker fick Jag är leopardpojkens dotter och De i Utkanten Älskande (det hade blivit ytterligare en om jag inte passerat tvåkilosgränsen för paketet då, bara så att du vet).
En väninna, som liksom jag studerat sång, fick Anna Schulzes Att ringa Clara. Jag vet inte om igenkänningen är densamma för henne men hoppas verkligen att hon tycker om den.
En annan väninna nämnde för åtminstone ett decennium sedan att hon tyckt om Anna-Karin Palms Målarens döttrar och eftersom jag tyckte att Snöängel var ännu bättre var den en ganska given julklapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar