Litteratur som
verklighetsflykt – ja, det har nog alltid varit en av mina främsta anledningar
att läsa. Att fly min värld för en annan och då kan denna andra värld också
vara mörk, kuslig och jobbig – men den är inte min. Det som fungerar bäst är
det som drar in mig mest i denna andra värld och det är oftast en blandning av
intrig och stämning. Comfort reading, däremot, är ju en egen kategori av
litterär eskapism. Det är inte så att de går tvärtemot varandra men titelns "verklighetsflykt" och "böcker som lättar upp i tillvaron" är inte riktigt samma sak för mig. Nåväl, jag tar med både och.
Enid Blytons
Femböcker fungerade lysande i såväl barndomen som senare tonåren, som både
verklighetsflykt och tröst. Det enkelt schematiska men för ett barn spännande –
och så alla saker de åt. Kan man läsa Femböcker utan att bli hungrig? Min stora
favorit är Fem på rymmarstråt, där barnen och hunden flyr en hemsk hushållerska
och slår läger på en ö. Med sig har de en extraordinär matsäck och naturligtvis
är det något mystiskt som pågår.
The Night Circus
av Erin Morgenstern är en magisk port till en annan värld – eller flera. En
monokrom cirkus som drar runt världen och slår upp sina portar om nätterna är
skådeplatsen för en tävling i magi. Det är storslaget, filmiskt, sorgligt, hemskt,
romantiskt och alldeles, alldeles underbart.
Kate Mortons
böcker är vemodiga på ett särskilt sätt. Handlingen utspelar sig i ett nu och
ett eller flera förflutna tidsplan och oftast är det oförrätter och oförlåtliga
handlingar som genljuder genom åren – men oftast avslutas det ändå med en
känsla av försoning. Mina favoriter är TheForgotten Garden och The Distant Hours där ett par barnböcker spelar viktiga roller men på helt olika sätt.
8 kommentarer:
Fem-böckerna läste jag många av när jag var mindre. Då var det i alla fall väldigt bra böcker. Både Nattens cirkus och I det förflutna står olästa i hyllan.
Fem-böckerna var ju ett bra exempel. Att jag inte tänkte på det :-)
Kate Mortons böcker tänkte jag inte ens på. Hennes böcker är riktigt bra! :)
Kate Mortons böcker är verkligen underbara! Och Nattens cirkus är så vacker!
Den glömda trädgården var riktigt bra! Skall kolla upp den andra titeln av Kate Morton du nämner. Tack för tips! :)
Fem-böckerna slukade och älskade jag när jag var yngre!
En gång när jag var ungefär tolv år eller så och det var skollov hade min mamma bakat bullar när jag kom hem med en ny Fem-bok. Alldeles varma kom de ur ugnen och jag travade upp en försvarlig hög (jag vill minnas sju stycken) på ett fat, hällde upp ett stort glas kall mjölk, och läste.. och åt... och läste.. och åt...Och sen mådde jag inte så bra, kan jag säga. Sju nybakade kanelbullar i ett svep är FÖR MYCKET. Det tog faktiskt många år innan jag rörde en kanelbulle igen.
Jag läste The Forgotten Garden i somras av en ren slump och tyckte i förstone ett tag att hallå, är inte det här att härma Frances Hodgson Burnett lite för mycket - tills nämnda dam kommer på besök och man förstår att det är Burnett som härmat! (Eller inspirerats.) Kul gjort, tyckte jag.
Nybakade bullar är något av det godaste som finns men sju stycken är nog i mesta laget. Å andra sidan är det något särskilt med att de sedan blivit förknippade med Fem-böckerna (eller kanske just den boken), den där sortens minnen som alla hängivna läsare har mängder av men inte alltid snabbt tillgängliga.
Kate Morton har fler författarbesök i sina böcker och jag tycker att hon gör det hon gör så bra att jag inte blir besvärad av härmandet; snarare lyckas hon försätta mig i den stämning jag känner igen och uppskattade från förebilden.
Skicka en kommentar