Årsbokslut 2012 - topplistan

Många bloggare listar årets bästa böcker i en minutiös rangordning men jag kan inte göra det; jag kan inte ställa två vitt skilda böcker mot varandra på det sättet. Alltså är den här listan i utläsningsordning. (Länkarna går till mina recensioner.)

Snöängel av Anna-Karin Palm läste jag i ett vintrigt Stockholm - precis som det är vinter i en stor del av boken. Jag läste och älskade och bortsåg från en mängd saker jag annars tycker illa om.

Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist är en gammal favorit som jag läste om och den blir snarast bättre för varje omläsning.

Erebos av Ursula Poznanski drog in mig, som aldrig spelat dataspel, i en spelvärld som nog överträffar det mesta. Spännande och gripande.

The Lover's Dictionary av David Levithan visar att några få ord kan säga mer än tusen bilder. Om det är rätt ord, vill säga. Man skulle kunna tänka sig att formen dränker innehållet men tvärtom förstärks historien av det mycket speciella sättet den berättas på.

The Night Circus av Erin Morgenstern oroade mig till en början, en vag känsla av att det inte skulle hålla men som det höll! En magisk sagovärld jag inte ville lämna.

Jellicoe Road av Melina Marchetta var den bok som fick mig att gråta mest i år. Så sorgligt men också vackert, med hopp mitt i det hopplösa, och personer som stannar kvar. Dessutom väldigt snyggt gjort rent berättartekniskt.

Torka aldrig tårar utan handskar 1: Kärleken av Jonas Gardell var årets påminnelse om att det är skönlitteraturen som kan göra mer än alla rapporter och artiklar i världen. Aldrig kommer man så nära som där. Plågsam men oerhört viktigt läsning.

Agaat av Marlene van Niekerk krävde väldigt mycket av mig men var värd det flera gånger om. Även den är plågsam att läsa, såväl det som står på som mellan raderna, men på ett annat sätt. Ett folks historia skildrat genom förhållandet mellan två personer.

Att ringa Clara av Anna Schulze var en överraskning - jag har stått och tittat på den på biblioteket men inte lyckats förstå att det skulle vara en bok för mig. Komplicerad vänskap i musikermiljö - kan det egentligen passa mig bättre?

Generation Loss av Elizabeth Hand får mig att frysa och våndas, gör mig till en början rejält trött på huvudpersonen men plötsligt sitter jag ohjälpligt fast och vill inget annat än att läsa vidare. Och då har jag ändå inte hunnit till det mest fascinerande, en helt ny dimension av konstupplevelse.