I morse inträffade något sådant där som bara drabbar andra, om ens dem. Vissa dagar går jag upp fruktansvärt tidigt för att kunna ta första bussen klockan fem och det här var en sådan morgon. Väl vid pendeltåget är det förseningar på fem minuter. Väntar. Går ut och tittar på skyltarna. Sju minuter kvar. Går in igen och läser vidare i min bok. Eller "läser vidare" - försjunker totalt, snarare, för när jag tittar upp har dörrarna på pendeltåget jag skulle åka med precis stängts och så startar det. Nej!!! Jag är lite för trött för en sådan sak men så blandas tankarna på misslyckandet med andra tankar, som att det inte är så illa att kunna försjunka så i en bok. Som att det kanske är en sådan sak alla läsare med självaktning bör råka ut för.
När blev jag så bra på positivt tänkande?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar