torsdag 9 april 2015

Utläst: H av Åsa Nilsonne


Jag har ju en faiblesse för böcker om olyckliga flickor, särskilt om den där olyckan tar sig uttryck i ätstörningar. Riktigt hur nära... besatthet jag är blev tydligt ganska nyligen när jag läste en kort boknotis i ELLE. Den började med orden "hur är det att vara syster till någon som är sjuk i anorexi?" och där var jag fast och skummade bara resten av texten innan jag lånade hem Åsa Nilsonnes H som e-bok på biblioteket. Hade jag läst lite noggrannare hade jag nog insett att den där första meningen inte hade något där att göra men nu gjorde jag inte det förrän efteråt.

H är hjärnforskare med hippocampus (den del av vår hjärna som styr minnet) som specialitet och berättaren i denna korta roman är, just det, H:s hippocampus. Under precis ett dygn får vi följa H och det spännande vad gäller den yttre handlingen är den förälskelse som H är på väg in i - med en stor insats från hippocampus sida.

Hjärnans olika processer och delar förklaras på ett populärvetenskapligt sätt och är man på det humöret kan man säga att det blir lite för mycket av den sortens redogörelser. Är man på ett annat humör, eller har min typ av humor, kan man ha riktigt roligt åt de inre striderna om H:s uppmärksamhet och beskrivningarna av hur amygdala skickar upp nödraketer och det blir totalkaos och panik när det enda som behövs är lugn och ro. Jag är inte tillräckligt kunnig för att avgöra vad som är fakta och vad som är Åsa Nilsonnes egna bidrag vad gäller hjärnans funktioner men det mesta framstår som trovärdigt om än tillspetsat.

På sätt och vis är H en birollsinnehavare, liksom den han är på väg att bli förälskad i, de verkliga huvudpersonerna är hippocampus, hjärnbarken och amygdala, som här förses med en del extra egenskaper och karaktärsdrag (som säkerligen också retar gallfeber på en och annan feminist för ja, de är rejält karikerat "manliga" och "kvinnliga").

För väldigt många år sedan läste jag P. C. Jersilds En levande själ, som handlar om en hjärna som ligger i någon sorts näringslösning i väntan på transplantation. Det var en hisnande läsupplevelse som väckte en mängd tankar. H är mer rolig än hisnande men visst finns det de där tankegångarna som man inte vet riktigt vart de kan leda.

Inga kommentarer: