Det är sällan jag numera läser en gammal barn- eller ungdomsbok för första gången men Djuphavspirater har undsluppit mig hittills, trots att jag älskar samme författares Det blåser på månen. Snart kommer det att vara dags att läsa den för barnen och då ville jag ändå hinna före för att kunna bedöma när det är lämpligt.
Så nu sitter jag på ön mitt ute i obygden med havsutsikt åt två håll och drömmer mig bort till en ytterst brittisk fantastisk värld där ett drama utspelas i havsdjupet. Det otroliga och det vardagliga som möts när en bläckfisk äter kopiösa mängder smörgåsar med sylt och avslutar med ett kokt ägg. Jag blir hungrig som av barndomens Femböcker och drömmer mig ned i djupet, trots att jag helst inte doppar huvudet, ens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar