Utläst: Denna dagen, ett liv. En biografi över Astrid Lindgren av Jens Andersen

Som många sagt är det ju ganska märkligt att det inte givits ut någon biografi över Astrid Lindgren sedan Margareta Strömstedts bok om henne kom ut på 1970-talet så Jens Andersens bok är både efterlängtad och på sätt och vis förvånande - varför har det dröjt? Är det vördnaden som gjort att ingen vågat ta sig an allas vår Astrid?

I Astrid Lindgrens författarskap återkommer ständigt de ensamma, på ett eller annat sätt övergivna barnen, framför allt pojkarna, och det känns inte som om det varit någon hemlighet att en grund till detta finns i den son hon fick som ogift nittonåring: Lars, som tillbringade sina första år i en dansk fosterfamilj. Det har dock varit något som inte särskilt många detaljer varit kända om och här tas detta igen med råge. Faktum är, att det blir nästan lite för stort fokus på dessa år i slutet av 1920-talet vad gäller Astrid Lindgrens liv. Såväl delar av brev till hem för obemärkta mödrar som rättegångsprotokoll vid äktenskapsskillnaden mellan barnets far och hans hustru återges och det blir nästan lite för mycket, även om betydelsen för författarskapet nog inte kan överskattas.

Något som är mycket intressant på ett annat plan är hur tydligt det blir att barnlitteraturen var en veritabel och mycket liten ankdamm på 1940-50-talen: recensenterna arbetar på förlagen och snart arbetar Astrid Lindgren på förlaget Rabén & Sjögren där hon själv är den räddande ängeln och guldkalven. Hon är en skicklig redaktör men klarar sig själv utan egen redaktör (vilket för mig ger en förklaring till varför vissa enerverande språkliga egenheter återkommer i var och varannan bok).

Hon visar sig vara en föregångare på en mängd områden såväl vad gäller ämnen och perspektiv i böckerna som i metoder att marknadsföra dem - ibland med resultat som hon själv ångrade. Väldigt lite sagotant och väldigt mycket hårt arbetande slipad affärskvinna och skicklig förhandlare. Naturligtvis får de tillfällen då Bonniers tackat nej ett visst utrymme - för sällan har någon fått så många chanser och inte tagit dem, med facit i hand.

Något som jag missat lite grann är hur politiskt aktiv hon var i slutet av sitt liv och hur pass stort gehör hon fick för vissa av sina ståndpunkter, även om det faktiska resultatet i form av lagstiftning var magert.

Det är ett långt liv och ett omfattande författarskap där många böcker knappt hinner nämnas medan andra får ett ganska stort utrymme. Jag hade gärna sett att biografin varit ännu längre, för att mer skulle ha kunnat behandlas.

Jag uppskattar att biografen själv är såpass osynlig, eftersom det är Astrid Lindgren jag är intresserad av och inte andras relation till henne. Möjligen tycker jag att han är väl fyrkantig i sina presentationer av vissa verk, där en tolkning beskrivs som "sanningen". I flera fall må det vara så att det finns en sådan vedertagen "sanning" men jag tycker ändå att det gör dem plattare än vad de är.