onsdag 23 november 2016

Utläst: Thrillerliv av Jessica Johansson


Thrillerliv har en så vansinnigt snygg framsida med en ung kvinna i vippig klänning som balanserar på titelns dubbla l och från vars hand författarnamnet hänger och dinglar. Jag älskar den och jag vill älska texten på samma sätt men det går inte.

Anna Viktorialias dagar är räknade. När som helst ska hon falla offer för svininfluensan och dö. Sådana är premisserna redan från början och det upprepas nästan till leda. "Ja, vi vet" vill jag skrika "låt henne göra det hon gör nu i stället för att älta det som komma skall". Den kommande undergången skulle kunna utgöra en intressant kontrast mot det ytterst vardagliga liv hon ägnar sig åt - sitt själlösa jobb på ett café, sina utekvällar och förberedelserna inför den,  ickesamtalen med väninnan och de förfärliga samtalen med den alkoholiserade och drogberoende modern - men det blir för mycket av omtagning och förnumstig berättarröst.

Lång dags färd mot natt men inte med tillräcklig substans för att hålla hela vägen. Samtidigt finns det en del iakttagelser jag verkligen uppskattar. Ett genomskådande av vissa personer, beteenden och situationer som formuleras med en raljant precision.

Berättelsen om Anna Viktorialias sista tid avbryts av texter ur hennes skrivbok och även om en del av de intressanta iakktagelserna jag nämnde ovan finns just där börjar det ändå kännas som ett litet trött grepp att använda sig av en skrivande huvudperson för att få in andra stilar i det man skriver, och här tycker jag att finessen i det saknas. Återigen vill jag skrika "välj - och välj bort".

Därtill kommer en annan historia, om en annan kvinna som lever i U.S.A., landet Anna Viktorialia drömmer om att åka till. Gravida Louella väntar med viss fasa på att hennes cowboy ska komma hem, till hemmet som hon inte sköter som han anser att hon borde. Men hon orkar inte, hon orkar bara dricka och drömma om ett annat liv.

Drömmar som korsas över Atlanten och slutet blir döden, som om det skulle sluta, för det är uppenbart att Louella är en av många Louellor, Anna Viktorialia en av många Anna Viktorialior (men antagligen ganska ensam om sitt namn).

Ett problemetiskt drag är att det känns som om berättaren föraktar sin huvudperson. Hon behandlas med en sorts milt överseende och raljans, vilket gör henne på sätt och vis sorgligare, på sätt och vis tommare - som om hon har placerats i en bok utan att riktigt höra hemma ens där. Eller så är det den sedelärande berättelsen placerad i nutid - fånga dagen innan du dukar under men om du skriver kan det hända att du blir förlåten.

Inga kommentarer: