Efter The sound and the Fury kände jag för något lättsmält och då passade Juno & Juliet riktigt bra, även om det finns lite substans bland fluffet.
Juno och Juliet är ett underskönt irländskt tvillingpar som flyttar hemifrån för att börja studera på universitetet i Galway. Juliet är den som berättar om deras öden och äventyr under det första året, med sarkasm och sentimentalitet. Kring dem rör sig en scenograf som båda är förtjusta i men som faller för Juno, en lärare i litteratur som Juliet förtvivlat försöker få intresserad, en småkriminell barndomsvän och diverse andra, däribland någon som skriver anonyma brev till Juno. Personerna är både ovanliga och vanliga på ett mycket realistiskt sätt och jag trivs bra i deras sällskap, även om delar av slutet inte alls är på samma nivå som resten av boken.
Jag tror inte att den här boken är klassificerad som ungdomsbok men för mig känns den väldigt mycket som just det; personernas ålder, mognad och författarens ganska lagoma hantering av saker och ting.*
* Här tänker jag inte ta den diskussionen men jag ser alltså inte ned på böcker för barn och ungdomar, finner dem ofta lika bra som eller bättre än "vuxenböcker" (se MOMO-inlägget från igår) men det finns vissa typer av förenklingar som är vanliga i dessa böcker och det är en del av dem jag känner igen här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar