Utläst: The Well of Lost Plots av Jasper Fforde

Direkt efter att jag avslutat Lost in a Good Book dök jag ned i fortsättningen The Well of Lost Plots.

Av olika anledningar som jag inte tänker gå in på, i fall att det är någon som läser det här som ännu inte läst de första delarna men har för avsikt att göra det, har Thursday nu bosatt sig i en opublicerad bok, en riktigt dålig deckare, medan hon arbetar för Jurisfiction, den speciella polisstyrka som befinner sig inuti böckerna och håller ordning där. Naturligtvis dyker det upp faror och problem och inte ens i Caversham Heights kan hon känna sig helt säker. Hoten kommer såväl utifrån som inifrån och det är mycket som måste ordnas upp, precis som vanligt.

När man läser del två och tre så här tätt är det lätt att blanda ihop dem, särskilt som de tillsammans utspelar sig under en ganska kort tidsrymd. Här är det stort fokus på litteraturen som konstruktion, hur man kan röra sig i litterära verk utan att läsaren märker en; man håller sig borta från själva berättelsen, arbetar i för- och kringhistorier. Man får också veta hur de litterära gestalterna tränas för sina uppdrag och att det är ett nytt operativsystem på gång; ett operativsystem som ska klara fler och snabbare simultana läsningar. De böcker vi läser är helt enkelt "uppkopplade" mot de "levande" originalen. Det finns också skadedjur som måste bekämpas, t.ex. sådana som äter upp alla verb eller adjektiv, eller felstavningsviruset som är extremt farligt. Det kan låta tekniskt men det är just det som är så roligt; de välgenomtänkta förklaringarna till det mesta. Det finns en fin, och rolig, scen där Thursday resolut löser problemet med en person som får en kopp te upphälld och serverad men aldrig kan dricka den, p.g.a. olika begränsningar i vad författaren skrivit, genom att flytta på ett bord. Voilà!

Det enda problemet är väl att med mer och mer av litteraturen som något annat än det vi tänker oss, försvinner också några av de problem som målas upp - en stor del av första bokens hot blir måttligt intressant - Jane Eyre borde kunna ersättas omedelbart av någon inrepeterad stand-in. Men annars, jag gillar det verkligen. Mer intelligent humor åt litteraturnördarna!

Nu har jag påbörjat del fyra och funderar på om det är så bra att läsa dem så pass tätt. Jag känner en blandning av längtan efter mer och en lätt övermättnad, som när man äter vissa saker: bara en till och sedan, nej, jag skulle ha stoppat där. En paus kanske vore på sin plats men jag har ju lånat hem del fem också...