Det är ganska behagligt att befinna sig i Denise Rudbergs sällskap, eller hennes litterära sådana. Två gånger är en vana påbörjade jag tidigt i våras men gav upp, eftersom det var mitt första e-boksförsök och det ständiga bläddrandet var för störnade, och nu i slutet av december läste jag den som pappersbok - men avslutade i samma e-boksformat som jag tidigare inte stått ut med.
En kvinna misshandlas till medvetslöshet av sin man. På ett investmentbolag hittar man en av delägarna misshandlad nästan till döds. Hur hänger de två sakerna samman? Det är det man som läsare funderar över långt innan Marianne och hennes kollegor gör det. Samtidigt är det inte själva fallet som är huvudsaken utan relationerna mellan huvudpersonerna och deras närmaste samt sinsemellan. Och så lite gräddfluff och körsbär på toppen i form av eleganta bjudningar, museivernissage och fest på Operan. Lite kittlande ekonomisk och kulturell överklassvärld interfolierad med andras ganska torftiga tillvaro, som kontrast, som grund för personteckning.
Men trots att jag var så angelägen om att läsa slutet var det något av en besvikelse. Det känns som om själva brottsintrigen är lite för tunn, lite för ointressant, eller också är det bara mig den inte intresserar. Jag har läst Denise Rudbergs chicklitböcker men tycker nog att hennes "elegant crime" är bättre, även trots bristen i "crime".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här stycket sålde verkligen in den för mig:
"Och så lite gräddfluff och körsbär på toppen i form av eleganta bjudningar, museivernissage och fest på Operan. Lite kittlande ekonomisk och kulturell överklassvärld interfolierad med andras ganska torftiga tillvaro, som kontrast, som grund för personteckning."
Haha gud vad bra. Jag älskar ju sånt. Och jag är så ovan vid crime att jag säkert kommer tycka det är lite spännande bara något litet salongsmord begås.
Bitvis är det ganska spännande men just den delen finns det många som gör bättre. Gräddfluffet är ovanligare, i alla fall i Sverige, och så har Denise Rudberg fått till ett par huvudpersoner som inte heller är så vanliga i deckargenren, och för mig blir det lite problematiskt när jag är så mycket mer intresserad av det som inte är strikt brottsrelaterat, även om några saker naturligtvis hör dit också.
Skicka en kommentar