Igår vågade jag mig iväg till biblioteket - nu var väl ändå barnen på bättringsvägen och vi behövde frisk luft, sol och miljöombyte men jag hade helt fel för idag var det eländes elände och etter värre än tidigare. Nåväl, vi skulle precis gå ut med vår kasse med bilderböcker och Maxi hade redan tryckt på dörröppningsknappen när jag fick syn på en vagn med utgallrade böcker som skänktes bort. Jag ratade två Harlan Coben efter att inte ha varit så förtjust i Fear the Worst och några andra deckare, eftersom jag har ett onödigt omfattande lager, men Thomas Manns Bergtagen i två band kunde jag inte låta bli. Jag har den visserligen på originalspråket tyska men jag måste nog inse att om jag ska läsa den måste det bli i översättning. Det här var utgåvan i översättning av Karin Boye så då kunde jag sätta upp den på Boyekontot dessutom.
Samtidigt är den där förlorade tyskan en ständigt gnagande sorg och ett dåligt samvete. Jag läste Günter Grass Die Blechtrommel när han fick nobelpriset i litteraur men när det var Elfriede Jelineks tur var jag tvungen att ge upp Die Klavierspielerin efter sisådär femton sidor.
Det verkar var något med mig och tyskspråkiga nobelpristagare i litteratur ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar