Jag vet inte hur många gånger jag sett den tjocka ljusblå boken med den småsura kvinnan på omslaget på biblioteket, Myrorna och andra ställen. Och långt tillbaka sträcker sig de minnena också, kan det vara ända till när den faktiskt stod på hyllorna i en vanlig bokhandel? Det känns som om jag alltid vetat om den där boken och ändå inte läst den, vilket är mycket märkligt med tanke på att det är en mycket känd operasångerskas memoarer. "Mycket känd" fnyser kanske någon men det är för att ni är litteraturmänniskor, inte operamänniskor. Under ett antal år var Galina Visjnevskaja den absolut största sångerskan i Sovjetunionen och när hon gästspelade i väst fick hon lysande recensioner. På 1970-talet flyttade hon utomlands med sin familj (maken Rostropovich är en av de främsta cellisterna genom tiderna) och blev av med sitt medborgarskap.
Det är en väldigt politisk självbiografi där sovjetisk samtidshistoria får nästan lika stort utrymme som den konstnärliga verksamheten. Galinas barndom är gräslig; föräldrarna lämnar henne till farmodern och träffar henne sällan; senare i livet beter de sig illa mot henne och hennes dom mot dem är hård. Det är svält och köld och krig och som tonåring sliter hon nästan ihjäl sig i någon sorts organisation som bl.a. lagar frusna rörledningar. Men samtidigt finns där sången. Den lilla Galina imponerar med sin sång och det fortsätter hon med, även om vägen till Bolsjojteatern inte är så där särdeles rak - avbrutna sångstudier, ett antal år med ett kringresande operett/varietésällskap, två års dagliga lektioner med en gammal sångerska och så tävlingen som öppnar dörrarna. Utan ett, vad det verkar, grundmurat självförtroende hade det nog inte gått. Självförtroendet, eller snarare självkänslan och integriteten, är det som leder henne framåt och genom de svårigheter som finns också sedan hon blivit firad stjärna - från kollegornas svartsjuka till politiskt ränkspel. Anekdoter från olika uppsättningar blandas med svidande kritik av politikernas missgärningar.
Bilden av tillvaron i Sovjetunionen, också för en relativt privilegierad person, är ganska skrämmande och samtidigt kan jag inte låta bli att undra över hur objektivt sann den här biografin är. Det är inte helt ovanligt att sångarbiografier innehåller långa avsnitt om hur enastående just denne/denna sångare är, hur lätt och självkart allt tett sig från början, hur det som för andra tar år av hårt arbete att uppnå egentligen funnits där från början och bara behövt poleras en aning. Här återfinns precis sådana passusar men det tecknas dessutom ett porträtt av en kvinna som vågar gå emot politikerna på en mängd olika sätt. Var hon verkligen så modig - eller var hotet verkligen så stort? Med facit, att hon och Rostropovich faktiskt blev av med sina medborgarskap, handlar det ju inte om tomma påståenden men samtidigt känns en del händelser smått otroliga.
Det är fascinerande läsning, både för den som är intresserad av nutidshistoria i allmänhet och för den som är mer fokuserad på musiken. För den som vet lite, men inte allt, om hur det går till i operavärlden nuförtiden är det också ganska roligt att läsa om repetitionsperioder på ett par år, eller att Galina låter sy upp egna klänningar som hon bär i alla uppsättningar där hon spelar en viss roll, oavsett var detta sker - och att det accepteras. Så långt ifrån dagens konceptregi, -kostym och -scenografi som man kan komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar