Föräldrainflytande

Som förälder väljer jag ju (tillsamman med min man) vad mina barn läser hemma, i alla fall så länge det måste läsas högt för dem och ibland funderar jag på hur mycket av min egen smak jag pådyvlar dem (än så länge mest Maxi, så klart). Jag serverar gärna mina egna barndomsfavoriter men har lite svårare att ta till mig en del av de nya bilderböckerna. Jag vill gärna att bilderna ska vara "fina" och då är det en hel del som går bort, även om vi faktiskt har alster med, i mina ögon, väldigt fula illustrationer. Samtidigt måste de inte vara helt naturtrogna. Och vad gäller handlingen vill jag känna sympati för protagonisten/erna - jag har ganska svårt att läsa vuxenlitteratur där jag inte gör det men bilderböcker - nej, då går det inte.

Jag tänker mig att det märks ganska tydligt vad jag tycker när jag läser och att det borde smitta av sig på Maxi men ibland undrar jag - varje gång han vill höra Kackel i grönsakslandet suckar såväl jag som min man inombords och ibland föreslår vi t.o.m. något annat, ändå gillar han den skarpt. Camilla Läckbergs Super-Charlie har han dock inte varit så förtjust i, tack och lov. Men med den stundande kiss- och bajsåldern misstänker jag att den kan bli en favorit, tyvärr. Och jag har inte riktigt hjärta att diskret låta den försvinna; han fick den ändå i treårspresent.