Rekordlågt

Det verkar som om maj kommer att innebära en rekordnotering vad gäller få utlästa böcker (jag hade en ännu sämre månad förra året men jag misstänker att det försvunna bokbokföringsdokumentet var orsaken, d.v.s. att jag faktiskt läste ut mer än två(!) böcker). Det blir på sin höjd fyra stycken, snarare tre, och det känns hemskt. Tio dagar kvar med idag, det är ju faktiskt en tredjedel, men det känns som om juni närmar sig med stormsteg. Nej, det är inte antalet som är det viktiga, eller borde vara det, men bokhögarna hinner växa till sig något så enormt med den lästakten och så är det ju minnena av åren då jag läste kopiösa mängder titlar (ja, det var åren då Kitty blandades med Borta med vinden, Tvillingdetektiverna med hela Maria Langs och Agatha Christies produktion och tiden delades mellan skola och läsning. Den tiden.). Och inte känns det som om jag läst grundligare eller mer medvetet eller någon annan piffig förklaring. Ja, ja, inget blir bättre av dåligt samvete för en sådan världslig sak; statistiken menar jag, läsningen som sådan är på blodigt allvar.