"[...] Madeleine suddenly understood.
Semiotics was the form Zipperstein's midlife crisis had taken. Becoming a
semiotician allowed Zipperstein to wear a leather jacket, to fly off to Douglas
Sirk retrospectives in Vancouver, and to get all the sexy waifs in his classes.
Instead of leaving his wife, Zipperstein had left the English department. Instead of
buying a sports car, he'd bought deconstruction."
(Det är kanske bara jag som tycker att det är roligt, med tanke på
att jag när jag skulle läsa litteraturvetenskap så smått varnades för all
korkad teori av en – litteraturprofessor). Ibland återkommer litteraturen men
mest är det ändå liven som står i centrum och jag vet inte varför men jag
tycker att de kommer till korta.
Madeleine har varit vän med Mitchell,
som velat något mer och så har relationen frusnat. På semiotiken träffar hon
Leonard och de blir ett par men något händer även här. Och så kommer den där
natten och examensdagen och plötsligt är ingenting sig likt längre. Det är
fram- och återblickar, det är kärlek och motgång och sökandet efter något
annat, något mer. Det är en modern marriage plot men ändå inte fullt så modern,
tidigt 1980-tal som det är.
Jag har svårt att stanna kvar i den
här romanen, efter den bra början puttrar det på men mitt intresse är ganska
falnat och så blir det en sida här och tio där, tills jag till sist läst ut den
efter ett par veckor. Det borde inte kännas så tungt men gör det, tungt utan
att ändå ha substantiell tyngd. Jag kan inte riktigt förklara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar