Tematrio - Skolan

Ibland är det det som från början ter sig enkelt som visar sig vara riktigt svårt. Som nu, när Lyran med anledning av ett nytt jobb som skolpsykolog önskar tips på bra böcker som utspelar sig i skolmiljö. Titel efter titel dyker upp ur minnet och titel efter titel ratas, av en eller annan anledning. Harry Potter har Lyran själv nämnt och Singletonserien hade jag med för ett par veckor sedan. Och är det tillräckligt mycket skola i den eller den boken? Peter Pohl skulle man ju kunna ta det mesta av, känns det som, men kanske ändå inte och högskola och universitet känns som att bege sig lite utanför området ändå. Och varför kommer jag nästan bara på eländesskildringar? Nåväl, mina tre får bli

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh handlar om en liten flicka som ska uppfylla främst sin fars drömmar genom att överprestera om och om igen i skolan, skolan där hon aldrig tas på allvar, eftersom hon är invandrare och alltså inte bör kunna vara duktig. Med språk, ambition och intelligens som överglänser klasskamraternas hamnar hon ändå i stödundervisningsfällan. Men trots alla fördomar tar hon sig till det fadern uppfattar som det svenska skolsystemets mål - Handelshögskolan i Stockholm, om än med annat namn. Priset har dock varit mycket högt och det är en hel familj som fått betala.

Alltid den där Anette av Peter Pohl är en av hans i mitt tycke bästa böcker. Den är kanske lite mer splittrad, kanske inte fullt så över gränsen till det fruktansvärda i vad människor kan göra mot varandra men den har en alldeles särskild plats i mitt hjärta sedan jag läste den när jag gick i femte klass. Anette är helt hopplös, tycker alla, säger alla, och det är alltid Anettes fel när något händer. Så klart. Eller kanske inte, kanske inte alls.

De självbiografiska böckerna om Sparvel/Barbro av Barbro Lindgren (Lilla sparvel, Stora Sparvel, Jättehemligt, Världshemligt, Bladen brinner) innehåller mycket skolvardag från 1940- och 50-talet. Ibland är det tråkigt och ibland är det roligt, ibland är klasskamrater och lärare snälla, ibland är de det inte, så där som det ändå är för de flesta större delen av tiden. Kanske uppskattar jag dem lite extra för att jag själv växte upp i samma område fyrtio år senare.