London. 1870-tal. I ett fängelse sitter ett medium och avtjänar ett straff för något som inträffat under en av hennes seanser. Från ett av Londons överklasshem kommer dottern, på god väg att bli en gammal ungmö, som besökare till fängelset - för att bibringa de intagna lite gott sätt och för att bringa sig själv lite balans i tillvaron.
Affinity består av dagsboksanteckningar av den där typen som tycks förekomma enbart i böcker; tiotals sidor skrivna i stearinljusets/fotogenlampans sken när huset sover. Anteckningar som får med allt, också det som inte borde behöva skrivas ut, om det vore en faktisk dagbok det rörde sig om. Samtidigt ger den relativa aningslösheten gott om utrymme för läsaren att (eventuellt) vara lite smart och dra slutsatserna betydligt tidigare än huvudpersonen och det är nog det som för mig gör den här boken sämre än Tipping the Velvet och Fingersmith - jag tycker att jag förstår för mycket för tidigt. Jag blir inte så snärjd av historien som jag vill bli, borde bli, just för att jag tror mig förstå för mycket av hur den hänger ihop.
Men jag älskar engelskt 1800-tal och miljöbeskrivningarna och stämningsskapandet är det inget fel på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar