Ärligt talat har jag inte så mycket att skriva om den här boken. Fjällbacka. Mord. Familjeliv. Som det brukar vara i Camilla Läckbergs böcker (jag har tidigare läst Stenhuggaren och Predikanten). De är varken bättre eller sämre än andra i samma genre, utom när det faktiskt glimtar till av något lite extra, någon liten formulering som griper tag på ett annat sätt.
Problemet för mig är att jag inser vem som är mördaren mycket tidigt, vilket jag inte riktigt tror är meningen; när så är fallet brukar berättandet vara annorlunda. Däremot förblir motivet höljt i dunkel nästan fram till slutet även för mig. Samma sak har skett tidigare och nu känns det som om jag lärt mig Läckbergmodellen.
Skildringen av den unga kvinnan som skär sig tycker jag är bland det bästa i boken. Visserligen uppfyller hon alla förväntningar och alla schabloner men samtidigt framtonar hon på ett annat sätt än också huvudpersonerna som en verklig människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar