När Alice Sebold var 18 år gammal blev hon våldtagen när hon var på väg hem till sitt studentrum. På ett ögonblick kastades världen omkull och allt som varit självklart blev något helt annat. Lucky är hennes skildring av denna händelse, av vad som verkligen hände den natten och under den närmaste tiden, då hennes omgivning inte visste hur de skulle hantera henne, läsåret därpå, då hon fick syn på förövaren som greps och rättegången som därefter följde.
Jag blir smått omkullkastad själv av denna bok - jag blir gripen men uppfattar samtidigt det hela som väldigt osentimentalt skildrat. Jag påminns om The Year of Magical Thinking, men här fungerar sakligheten och något annat lyser igenom. Det har ju gått betydligt längre tid mellan händelserna som skildras och själva författandet, även om boken bygger på anteckningar hon gjorde när det hände, och det finns ett längre "efteråt" att sila det hela genom men det är ändå något akut över texten.
Alla aspekterna av hur våldtäktsoffers vandel skärskådas in i minsta detalj finns med, i upprepningar av hur hon var klädd och att hennes oskuld är till hennes fördel vid rättegången, och också i samvaron med andra - att de synliga skadorna gör hennes berättelse trovärdig. Och ändå finns det ett tvivel hos hennes far: hur kunde hon göra det hon gjorde utan att bokstavligen ha kniven mot strupen? Den sortens ifrågasättande måste vara värre än alla andra. Det är en märklig familj hon växt upp i och jag finner avståndet och kylan rejält besvärande, särskilt vad gäller modern, men så läser jag "författarens tack" i slutet och inser att det nog finns något mer, något som inte riktigt går fram i texten.
Och "lucky" - ja, hon hade tur, hon överlevde, men hon fortsatte att betala ett högt pris under en lång, lång tid av sitt liv. Men hon gjorde som en av lärarna rådde henne: kom ihåg allt och det resulterade i en mycket bra bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar