Utläst: Alltings början av Karolina Ramqvist

Ibland är det fruktansvärt svårt att skriva om en bok. Ibland har man ingenting att skriva och varje litet ord är en ansträngning. Ibland har man så mycket att det bara blir ett enda virrvarr av tankar och ord. Vad gäller Karolina Ramqvists Alltings början är det det senare alternativet för min del. Jag tyckte att Flickvännen var en väldigt bra bok och så har jag en sådan där ”positiv grundinställning” till Karolina Ramqvist. När det sedan handlade om en Saga och 1990-talet, ja, då var jag fast, och de positiva recensionerna överglänste de negativa, där det blaserade och kalla poängterades.

Det börjar med en förlossning i november 1976. Saga föds av en radikalfeministisk mor och själva förloppet filmas. En offentlig entré. Men nu är det 1991 och det är dags för en ny entré i världen för Saga, och dags för andra och annat att göra entré i hennes liv. Gymnasiestarten på Södra Latin innebär ett möte med en väninna som introducerar Saga till spanandet på festfixaren Victor Schantz, hipp, het och omsvärmad. Från början förstår Saga inte ens fascinationen men efter ett tag är också hon besatt – och efter ytterligare ett litet tag befinner hon sig i någon sorts ickerelation med Victor – han kan ringa på henne och hon kommer. Hennes mor har predikat ekonomiskt oberoende vad gäller män men att vara totalt beroende utan några som helst ekonomiska transaktioner? Att vara beredd att bli kallad på som man ringer efter en pizza? Det kan synas vara en avgrund mellan Sagas offentliga feministiska ställningstaganden och hennes privata närmast underdåniga förhållande till denne Victor men då och då får man en ögonblicksglimt av vad det är han ger henne och då blir det svårt att säga att det enbart är han som utnyttjar henne. Så småningom hoppar hon av gymnasiet, tillbringar ett år i Paris,kommer hem och börjar skriva krönikor för en lokaltidning. Hon blir det unga kvinnliga alibit men går också framåt på egna meriter och ändå – Victor Schantz behåller makten, åtminstone över någon del av henne.

I oktober 1976 föddes en helt annan Saga av betydligt mer ordinära föräldrar. Hon var en tråkig plugghäst som inte skolkade utan i stället satt på fredagkvällarna och pluggade kemi och matematik. Något uteliv var det knappast frågan om, några koppar te på café på sin höjd, och vad gäller pojkvänner var listan mycket, mycket kort. Hon var jag och mitt 1990-tal var ett helt annat och ändå –

1990-talet är decenniet i mina drömmar. Det är åren som format mig och i mycket hög grad åren jag saknar. Åren jag också ångrar att jag inte gjorde mer av. 1990-talet gör mig nostalgisk på ett alldeles särskilt sätt och det ter sig så nära: hallå, vart tog tiden vägen, är jag inte drygt 20 fortfarande? Hur gick det till?

Rönnells har satt ihop en Spotifylista med musiken till ”den definitiva skildringen av 90-talet” och jag smakar på orden ”den definitiva”. En generationsroman, vad gör en generationsroman? Inte ett liv som mitt, inte ett liv som de flesta levde, också då, på 1990-talet, utan det liv som flest drömde om att leva, önskade att de var del av. Decenniet i vars slut alla ville jobba med media-nånting. Älskade, hatade 1990-tal. Och blasé? Det var väl det man skulle vara då? Lagom blasé och ironisk. Själv var jag romantisk och dramatisk på insidan. Fel person i fel tid. Och ändå. Den här romanen ekar i mig, det är mitt Stockholm också, mitt 1990-tal också. 

Det som kan ses som blasé och kallt gjorde sig kanske bättre i Flickvännen, den detaljerade trivialiteten i vardagen i skuggan av något allt annat än vardagligt. Här kan jag förstå att det känns som om någonting fattas men jag saknar det ändå inte, trots att jag brukar vilja "känna" mer av, med, för huvudpersonerna i böckerna jag läser. Men samtidigt är det ju den "kalla" realismen som är Saga, hennes inre slitningar mellan andras bild av hur en kvinna i hennes ålder ska vara och hurdan hon själv känner sig går den intellektuella vägen alltsomoftast. Att gå med och mot förväntningarna - man ska ta för sig men om det man vill ta för sig av är något som inte ses som helt önskvärt?

Jag var tvungen att se efter om Karolina Ramqvist var född i november precis som Saga och förutom födelsedatumet fann jag hennes adress. Hon bor i huset där jag bodde för drygt fyra år sedan. Världen är liten.

Och om man inte bara vill ha musiken utan även litteraturen har Marcusbiblioteket satt ihop en komplett litteraturförteckning över verk som nämns i boken. samt tagit reda på att ett av dem, det som saknade titel, var en påhittad roman.