Vad är väl en Bokmässa?

Den kan vara dötrist… och… och… tråkig… och… alldeles, alldeles underbar.

Jag heter Saga och jag ska inte åka till Bokmässan. Jag hade hoppats på en repris av 2010 och 2011 års bokbloggarbuss men inte hittat någon och att själv fixa till en motsvarande resa – nja, jag har inte riktigt orkat. Samtidigt ångrar jag mig för lördagen är faktiskt tom, trots att min man oftast arbetar under helgerna. Nästa år kanske? X2000 tidigt på morgonen och sent på kvällen och Bokmässa däremellan?

Jag är avundsjuk på alla andra som ska åka och samtidigt kan jag känna en viss ambivalens – är det inte väldigt stökigt och högljutt, är det inte väldigt mycket folk, är det inte lite… för mycket överhuvudtaget? För några år sedan tedde det sig inte särskilt lockande, det är först på sistone de sociala och evenemangsaspekterna av den litterära världen börjat te sig lockande, samtidigt som min tid blivit alltmer låst av småbarnsföräldralivet. Eller är det kanske därför? Med känslan av instängdhet följer längtan ut och bort. Tidigare var jag fullt nöjd med att läsa böckerna och ibland artiklar om dem och författarna. När jag var liten pratade jag om böcker med mina kompisar, senare med någon väninna och pojkvän. I dagsläget är deckare den gemensamma läsningen för mig och min man och bokbloggarna ersätter samtal om böcker med vänner.

Och det är väl bokbloggarnas genomslag som har lett till en förändring av Bokmässan. För tio år sedan var rapporteringen därifrån ganska begränsad och för en icke insatt tedde den sig som inriktad helt på branschen. Nu marknadsför den sig mycket mer mot allmänhet och privatpersoner och antagligen har innehållet förändrats en del utifrån det. Författarframträdanden har jag bara bevistat ett fåtal av, trots att det finns gott om dem här i Stockholm; det har inte heller varit så lockande. Då har jag hellre lagt tiden på att läsa böckerna.

Och egentligen är jag ju inte någon särskilt stor bokkonsument när det kommer till egna inköp av nya böcker, även om de flerdubblats de senaste åren. I själ och hjärta är jag en biblioteksbesökare och antikvariatskund, så är det bara.

Det är nog längtan ut och bort som gör det. Men nästa år är jag kanske en av de där förstagångsbesökarna som läst alla tips i flera år. Bekväma skor, bekväma skor, bekväma skor. Men jag som gått milslånga promenader med barnvagn och gått och stått mig genom dagar i obekväma skor, kan jag ta mina vanliga då?

Men ett år är lång tid, kanske alldeles för lång.