The Girl Least Likely To:s läsprojekt kring döden fick mig att komma att tänka på min första stora läsupplevelse med döden som tema, den mer konkreta, sakliga skildringen snarare än den symboliska.
Boken var Birgit av Gudrun Mebs och jag gick i trean eller fyran. Jag läste och grät och läste mer och grät. Många år senare hittade jag ett utgallrat exemplar på Älvsjö bibliotek och kastade mig över det och läste om den och jag tyckte fortfarande att den höll - och tårarna föll. Och nu plockade jag fram den igen. 46 sidor med stor stil tar inte lång tid att läsa men kan ändå vara ganska omtumlande. Jag kastas tillbaka till när jag läste den första gången, jag ser skolbiblioteket där jag lånade den, jag är plötsligt nio-tio år gammal.
Birgit börjar plötsligt skela och sedan går det fort, fort. Det är cancer, eller kräfta som det kallades förr, vilket också ger bättre bilder att fundera kring. Den som berättar är Birgits lillasyster, som lämnas utanför och tvingas ta reda på saker själv, som bara gråter lite och tyst för att andra inte ska bli så ledsna. Hon förstår inte riktigt vidden av vad som händer, på ett plan, men förstår alldeles väldigt mycket ändå. Samtidigt får man inte någon känsla av traumatiserat barn, vilket en sådan här bok skriven nu säkert skulle ge. Det var kanske enklare på 1980-talet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar