Det är lite märkligt att läsa Nina Wähäs S som i Syster så tätt inpå Varulvsvalsen. Där den första familjen sliter som djur och om och om igen misslyckas med att få vård och behandling tar den andra bara bilen till ett sjukhus. Men om allt blir bra är ganska oklart för skeenden går i varandra och den drogberoende lillasystern mår kanske ändå bättre än sin (tidvis) (eventuellt) psykiskt instabila storasyster. Storasyster faller ned i svarta hål och minns sin trasiga barndom. Glimtar, pusselbitar, drömmar, kanske syner.
Språket känns lite för mycket skrivarskola för min smak och så en svag, svag fläkt av Mirja Unge, som ju gått samma utbildning men som har internaliserat det där språket, om det inte var så att det var hennes från början och nu vill andra efterlikna henne. (Mycket Mirja Unge just nu.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar