Dagens reselektyr blev Camilla Läckberg. Nu rynkar somliga på näsan och jag får ett behov av att försvara mig, förklara mig. Jag ville inte väcka Fästmannen en gång till i morse utan snabbscannade deckarhyllan i hallen och Läckberg tedde sig mest lockande. Visserligen innehöll första stycket en grammatiskt tvivelaktig formulering men jag tycker inte att språket är sämre än i annan underhållningslitteratur. En större invändning är väl att när jag läste bok nummer två (för mig) av henne kändes det som om jag hade förstått hur hon konstruerar sina historier och så gick något av spänningen förlorad. Nåväl, hittills helt OK i sin genre.
Nästa svordom: jag är den i familjen som äger en bok av Coelho: Veronica decides to die. Som jag minns det var den inte så pjåkig, även om slutet var lite väl puttenuttigt. Den var dock inte alls som jag hade förväntat mig; jag är ohälsosamt förtjust i litterär självdestruktivitet. (Detta apropå en diskussion på Bokhora.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har nyss avslutat Häxan från Portabello och tycker det är riktigt intressant att läsa om alla dessa existensiella tankar, kanske för att de ligger så långt ifrån min egen realistiska tankesyn :-) Jag skulle verkligen inte skämmas över att ha Coelho i bokhyllan!
Skicka en kommentar