Tom är död av Marie Darrieussqc är hemsk och hemskt bra. Det är modern till Tom som försöker få rätsida på tillvaron och kanske, kanske våga närma sig vad som verkligen hände. Författaren fick en hel del kritik för att hon skrev boken utan att själv ha upplevt en sådan tragedi men jag är inte säker på att den hade blivit bättre om hon hade gjort det.
Underjordiska timmar av Delphine de Vigan tycker jag bättre om än hennes No och jag. Två personer på väg mot en sorts undergång men det är den ena historien jag fastnar för; hur man kan utmanövreras så kapitalt från sitt arbete utan att nästan märka hur det gått till.
Gilles kvinna av Marie Bourdouxhe läste jag i december och jag var inte lika lyrisk som Fiktiviteter-Helena men nog har den något speciellt. En kvinna går totalt upp i sin man, hon lever, tänker, andas, äter Gilles, men så inträffar något och kärleken får en skuggsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar