Utläst: Himmelsdalen av Marie Hermanson

Ett tvillingpar växer upp åtskilda, eftersom den ena tvillingen är så dominerande. Ett kort försök att bryta dominansen leder till något bestående och sedan träffas de bara på sin gemensamma födelsedag. Nu är de båda vuxna och det har gått betydligt längre än så när Daniel plötsligt får ett brev från sin bror Max, den dominante brodern, som befinner sig på någon sorts vilohem i den schweiziska Himmelsdalen. Max behöver hjälp, exakt på vilken sätt står inte i brevet, men Daniel reser i alla fall dit. Vilohemmet, kliniken eller vad det nu är ter sig mycket tilltalande; miljön är fantastisk, maten likaså och Daniel låter sig övertalas att byta plats med Max för ett par dagar. Naturligtvis återvänder inte Max som han sagt och Himmelsdalen ter sig alltmer hotfull.

I Himmelsdalen av Marie Hermanson är det mycket som känns bekant. Det paradisiska som visar sig vara hotfullt, osäkerheten kring vem som är vän och vem som är fiende, utbytet och förväxlingen av identitet, det gradvisa uppdagandet av sammanhanget. Samtidigt är det inte så att man från början vet exakt hur det hela kommer att avlöpa, bara ungefär så långt som jag skrivit ovan.

Det är en del ganska obehagliga resonemang som förs men samtidigt stannar de på ett ganska ytligt plan. Själva tvillingskapet tycker jag att Hermanson utnyttjar för lite. Likheten är ju en förutsättning för ett utbyte och identitetsförväxling, liksom något som krävs för andra delar av handlingen men den bitvis ganska utförliga skildringen av deras tidiga uppväxtår hade jag gärna sett mer av på något annat sätt. Där blir frågorna och svaren lite för få och enkla, även om jag inte ska avslöja mer än så.

På samma sätt är det med personerna, de är en liten aning för platta, även om det på sina sätt kan vara befogat. Det märkliga är, att jag nästan känner mer med och för en person som inte är leading lady - hon ter sig mer komplex och intressant men lämnas åt sitt öde. Jag tycker inte att den är dålig men jag har en känsla av att den hade kunnat vara betydligt bättre och det irriterar mig en aning.