Skräck är ju inte riktigt min genre, även om jag hade en rejäl Stephen King-period i de tidiga tonåren, men samtidigt känner jag en dragning ditåt så på sistone har jag i alla fall läst en liten del av det som skrivits i Sverige. Senast blev det Barnflickan av Hanna von Corswant.
Efter ett tragiskt dödsfall i familjen lämnar Karin Sverige för att arbeta som au pair på den franska landsbygden. Ett miljöombyte, lite tid att fundera på vad hon ska göra av sitt liv, lite andrum. Men så gott som omedelbart anar Karin att något inte är som det ska vara. Pojken hon skulle ta hand om sägs vara död och hennes uppgifter är helt andra än barnpassning. Om nätterna hör hon hasande steg från våningen ovanför, en våning det inte tycks finnas någon trappa till, och en mathiss gnisslar på sin väg upp genom huset. Därtill kommer att hon inte får någon kontakt med sin familj och när tillvaron blir alltmer hotfull har hon ingen att vända sig till. Finns det någon hon kan lita på? Och kan hon ens lita på sig själv?
Jag tycker mycket om hur Hanna von Corswant bygger upp denna sin debutroman, hur det hotfulla finns där från början men hur Karin blir varse mer och mer, liksom den diffusa gränsen mellan det man verkligen får ta del av och det som lämnas därhän vad gäller Karins tankar och minnen. Den obestämda dåtiden, sent 1960- eller tidigt 1970-tal som ger en mer förklarlig avskiljdhet än nutiden med internet och mobiltelefoner. Det hela känns gediget och klassiskt och intresset för Karins menstruationer, som hon själv finner synnerligen obehagligt, ger mig Rosemary's Baby-associationer (men jag läste den för över tjugo år sedan och har inte sett filmen så det kan vara fel). Ett tag är jag orolig för att det läggs ut spår och ledtrådar som aldrig kommer att få någon förklaring utan bara gå upp i någon diffus övernaturlighet men en hel del svar får man, även om det bara till en del är de jag trodde.
Det blir aldrig hårresande läskigt men ganska obehagligt på flera sätt. Exakt hur tänker jag dock inte avslöja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar