Utläst: Sophie's Choice av William Styron

Flera gånger medan jag läser William Styrons Sophie's Choice undrar jag vad det egentligen är jag läser. Min  nötta pocket från 1980 ståtar med "#1 Bestseller" "A novel for everyone" och en mängd lyriska recensionscitat och bitvis lever den nog upp till en del av dem men samtidigt känns det som om den balanserar farligt nära gränsen över till något helt annat.

Det är 1947 i New York. Stingo är en tjugotvåårig författarwannabe från amerikanska Södern. Han har precis blivit uppsagd från sitt arbete som lektör på ett förlag och flyttar till Brooklyn, där han träffar det ständigt stormande paret Nathan och Sophie, han - farlig judisk medicinforskare med gott om pengar, hon - underskön polsk ickejudinna som överlevt Auschwitz. Det blir en sommar han aldrig kommer att glömma, fylld av både det bästa och det värsta han kunnat föreställa sig.

Det är en drygt 600 sidor lång bok, som jag aldrig hört talas om någon som läst, bara att de sett filmen, och för mig tog det ett tag att komma in i den. Det var först när jag bestämde mig för att läsa ett kapitel om dagen som jag fick något flyt i läsningen. Det är inte så att den är särskilt svår, utan mer att den är så detaljerad att det för mig blev ett litet motstånd när detaljerna rörde redogöresler för facklitteratur. Och det är där det skär sig; det finns redogörelser för vad olika författare och filosofer skrivit om förintelsen och det finns långa avsnitt om Stingos för det mesta obefintliga sexliv, vad han fantiserar om, när det närmar sig o.s.v. På sätt och vis är det logiskt, det hela berättas långt efteråt och den tjugotvåårige Stingo är besatt av sin brist på sexuell erfarenhet och hoppet om att kunna råda bot på den. Samtidigt är det han får av den han helst av allt skulle vilja göra det något helt annat: han får veta mer än någon annan av vad som egentligen hände henne i Auschwitz.

Nathan drar paralleller mellan nazisterna och de vita i Södern och Stingo tar illa vid sig men hela tiden finns rastankarna i bakgrunden, de är så internaliserade i huvudpersonerna, i tiden. Och det är 15 år före det som skildras i Niceville. Ibland känns det som om fokus lite för ofta hamnar på sex på ett eller annat sätt och det är då boken halkar över mot något lite mer åt skräphållet. Visserligen är Sophie ung och vacker och hennes kropp är hennes stora tillgång men det blir ändå något som skaver. Men det är väldigt mycket som är bra också, detaljerade scener som blir väldigt levande med ljus, färger, lukter, ljud, de motsägelsefulla personerna som man får lära känna, Stingos funderingar - och så en far-sonrelation som är bra, även om de inte riktigt når konsensus i vissa frågor. Och när Auschwitzskildringen bränner till, det är när den lyckas göra det vidriga till självklar vardag, när man som läsare råkar tänka "ja så var det", utan fasa. För så var det, men det var fasansfullt.

Sophies val då? Det märklliga är, att när jag väl kommer dit har jag inte bara förstått vad som väntar, utan fått mig serverat så mycket annat att det mest blir ett konstaterande, inte det som jag tror att författaren tänkt sig. Eller också är det precis så det är tänkt. När alla regler sattes ur spel, då var det så här det gick.