Långsam läsning

I tre veckor nu har jag läst Agaat av Marlene van Niekerk. Sakta, sakta går det framåt och jag ångrar att jag började läsa den på engelska: engelska är ju ändå inte originalspråket så varför? Det är en långsamläsningsbok redan från början och nu tar det ännu längre tid. Alla dessa facktermer inom jordbruk och hushållsskötsel - och all sarkasm. Så många hårda, bittra ord förtäckta i något annat. Och jag blir otålig av att inte komma någon vart, av inte hinna läsa ens femtio sidor en dag då jag ändå har gott om lästid. Visst, under tiden har jag läst tre svenska romaner ur höstutgivningen, jag har inte lagt all septembers lästid på den men ändå känns det så.

Den är inte dålig, inte alls, tvärtom, men den är jobbigt att läsa, jobbig på flera sätt och jag har svårt för att läsa på det sättet den kräver av mig. Hela tiden tickar det av böcker som jag inte hinner läsa och släpper jag koncentrationen en liten stund är det ännu svårare att komma tillbaka. Agaat är nog en bok för en annan sorts läsare än jag, i alla fall inte just nu, men jag ångrar mig absolut inte. Det är bara det där med "so many books, so little time", ni vet.