Det är säkrast att inte återberätta för mycket av handlingen i Fingersmith; för en gångs skull bjuder en bok mig på en riktig överraskning, något jag absolut inte väntat mig och jag vill inte förstöra för någon annan.
Susan Trinder växer upp i en paradox: en extremt skyddad tillvaro på Londons skuggsida. En familj av ficktjuvar, eller snarare hälare, genom vilken en mängd små och stora dyrbarheter passerar men där en förblir: Susan själv. En dag blir hon dock en viktig kugge i en plan som ska ge riktigt mycket pengar och hon lämnar London för att bli kammarjungfru på ett stort gods, där den unga arvtagerskan ska snärjas. Ett lätt jobb för en dotter till en mörderska men det kalla blodet förbyts i varmt.
Jag älskar att läsa om det viktorianska England, jag älskar korsettporr och alltså tycker jag om den här boken. Visst är historien extremt konstruerad men jag köper det; jag kräver inte realism jämt, och den här konstruktionen gillar jag. Det skulle möjligen vara slutet som jag inte tycker lever upp till resten. Något jag finner intressant är att jag hela tiden förväntar mig att saker ska vara värre än de visar sig vara, utom i några undantagsfall. Det är så mycket mörker och dysterhet och föraningar men en hel del löser sig faktiskt lindrigare än jag trott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar