Utläst: Spader Dame av Claes Livijn

Spader Dame är en bok jag borde tycka om. 1800-tal, check, poetiskt språk, check, olycklig kärlek, check, galenskap, check. Dessutom borde den tilltala litteraturvetaren i mig. Och ändå. En brevroman på poetisk prosa, där brevskrivaren är på väg in i galenskapen kan tydligen vara synnerligen knepig för mig; jag lyckas inte ta mig in i texten, lyckas inte fånga in och hålla kvar orden. Vi kanske möttes vid fel tillfälle, det kanske finns en tid för oss men inte nu. Julklappsboken får bida sin tid i bokhyllan.