För ett antal (ganska stort, måste jag erkänna) år sedan läste jag SvB:s kataloger från pärm till pärm, det hände t.o.m. att jag kopierade debutantintervjuer... Nuförtiden hinner jag inte ens läsa dagstidningarnas recensioner regelbundet, utan letar upp dem jag är intresserad av i efterhand. I stort sett är det genom andra bokbloggar jag får reda på vad som kommer att komma inom en snar framtid - eller redan har gjort det.Alltså ligger jag ofta lite efter. Men om man får räkna som nya även de böcker som givits ut i sommar är jag inför hösten mest intresserad av:
Karolina Ramqvists Alltings början - det räcker nästan med att huvudpersonen och jag delar förnamn men synnerligen positiva recensioner gör ju sitt till, samt att jag gillade Flickvännen.
Maria Ernestams Marionetternas döttrar - jag brukar tycka om Maria Ernestams böcker, även om jag tycker att hennes två första är allra bäst.
Delphine de Vigans Dagar utan hunger - jag är (lite för) svag för ätstörningsskildringar.
Nina Ulmajas ABC å allt om D - någonstans är jag ett bokstavsbarn.
Ellen Mattsons Vinterträdet - jag är inte någon Garbonörd men den låter väldigt fascinerande.
Clara Lidströms Underbara Clara - vintagepimp och hemmafix - titeln är hemsk men jag gillar hennes blogg.
Och så en vinterläsning:
Johanna Nilssons Jag är den som skall komma - Johanna Nilsson läser jag allt av. Så är det bara. Och den har jag ännu inte sett omnämnd i någon blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vill också läsa Garboboken! Jag hoppas hon kommer till Bokmässan så ska jag köpa den då.
Läst denna? Om Lowden gillar den lär den ju vara bra :)
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ellen-mattson-vintertradet
Vilken är din favoritbok om ätstörningar?
Jag läste den recensionen och även om jag inte alltid håller med Lowden har jag mycket höga tankar om hennes omdöme.
Min favoritbok (det känns fel att skriva så, eftersom mitt förhållande till dem är så ambivalent) om ätstörningar är Maria Hedes Evelyn spöke från 1985 (?). Det är en dagboksroman, vet inte hur exakt självbiografisk den är men troligen rejält, som känns väldigt trovärdig. Det finns extas och förtvivlan, självförakt och glimtar av insikt. Och väldigt lite yttre pekpinnar, vilket kan vara farligt; ätstörningar är en av ganska få sjukdomar som smittar genom läsning, men samtidigt finns mörkret där.
Ibland funderar jag på om jag skulle ha ett omläsningarace av dessa skildringar, ibland tänker jag att jag ska återuppta mina littvetstudier och skriva C-uppsats om dem, men oftast läser jag bara det nya som kommer.
Jo det är ju märkligt som "genre" på det sättet att det kan smitta av sig. Men jag tror också många kan bli hjälpta och förstå sig själv bättre utan pekpinnarna. Och blir kanske bättre litteratur också.
Jag älskar förövrigt dagboksromaner. Jag-berättelser överlag faktiskt verkar jag aldrig tröttna på.
Jag skriver upp Evelyn Spöke på min attläsalista!
Det är ju verkligen en bra idé för C-uppsats! En som säkerligen skulle nå ut om den publicerades som bok också! Har du tänkt dig någon speciell frågeställning/vinkel?
Jag tror att det kan bli bättre litteratur utan pekpinnar men för att vara trovärdigt krävs siffror - vikt, kalorier, antal minuters träning - och just det kan bli som en manual. Man triggas av andras, även fiktiva gestalters, låga vikt etc. Det är en svår balansgång det där och Evelyn spöke var en av de första svenska böckerna om anorexi, och i mitt tycke fortfarande den bästa. Om du skulle ha svårt att få tag på den - säg till så ska jag gräva i dubblettlagret.
Sofi Oksanens Stalins kossor tar det hela till en helt annan nivå vad gäller att sätta in sjukdomen i ett sammanhang och även stilistiskt men det blir en annan sorts distans av det för mig.
Det finns redan uppsatser och även en doktorsavhandling så jag skulle nog få läsa in mig på dem för att hitta något som inte analyserats än. Spontant vill jag inte gå på någon feministisk vinkling, utan snarare något om bilden av anorektikern, den verkliga kontra den litterära, eller hur den litterära förändrats. Flummigt, ja, jag är inte där än.
Jag tycker din uppsatsidé låter jättebra. Vore verkligen intressant att se hur/om det finns någon tydligen skillnad i hur själva skildringen förändrats.
Kaloriräkningen, vägning, yttre faktorer som förvärrar, hur samhället beskrivs, hur känslor beskrivs. osv osv.
Vore ju intressant att i det sammanhanget fråga någon läkare/forskare som har lång erfarenhet av sjukdomen ifall sjukdomen förändrats i deras ögon. Om de drabbades beskrivningar förändrats på samma sätt som litteraturens.
Med tanke på smittsamheten genom beskrivningar finns det ju jätteintressanta frågor att ställa av en som är insatt (du) i litteraturens förändring över tid.
Finns ju också så många stigman kring sjukdomen som kanske luckrats upp av att anorexin fått större plats i litteratur, främst genom jagskildringar av anorexi.
Vore ju superintressant att läsa!! Du låter ju inte alls flummig.
Skicka en kommentar