Tematrio - Damernas

Ännu ett titeltema från Lyran: nu är det dags för titlar som innehåller ett kvinnonamn, och den här gången har jag haft riktigt, riktigt svårt att välja - det känns som om det finns hur många som helst, men jag har fastnat för tre stycken jag läste för sisådär 25 år sedan, som jag älskade då och som jag älskar nu. De förtjänar alla bra mycket mer utrymme än så här och det kan tänkas att de får det:

Agnes Cecilia - en sällsam historia av Maria Gripe hade jag till en början svårt att komma in i men sedan, åh, åh, ÅH! Nora som förlorat sina föräldrar i en bilolycka och som börjar höra och se saker i den fantastiska våningen där hon bor, som hon känner det, på nåder. Ett paket hon får hämta med en docka och ledtrådar som tar henne bakåt i tiden och samtidigt finns den där gäckande flickan i nutiden. Någon vill henne något, men vad? Och vem? Ja, det är alldeles, alldeles underbart.

Juliane och jag av Inger Edelfeldt minns jag så väl hur jag satt och läste i solen utanför vårt sommarställe. Bästa vänner in i allt och där lades grunden till min förkärlek för långa svarta kjolar och snirkliga silversmycken och häxerier. Dessutom utspelar den sig i Västerort, vilket gör att den kändes och känns väldigt hemma för mig.

Och slutligen Evelyn spöke av Maria Hede. En av de första svenska böckerna om anorexi och i mitt tycke fortfarande den bästa. Det är en dagbok där Evelyn skriver av sig ångesten över de få kalorier hon får i sig och vad hon gör för att bli av med dem. Det är eufori när vågens siffror är lägre än någonsin men mest ångest. Skildringen är här och nu, inte utifrån, inte med förmaningar och pekpinnar och exakt hur självbiografisk den är vet jag inte men troligen rejält. Den innehåller en hel del siffror, vilket kan vara farligt för dem som själva är drabbade eller på väg mot sjukdomens närhet - litteratur kan smitta - men utan siffrorna blir det inte lika trovärdigt: är det dem tankarna kretsar kring måste de vara med i en sådan här bok.