Starstruck (sort of)

Vad som också hände på biblioteket var att jag fick syn på Martina Lowden som satt på en stol och läste. Jag gick förbi henne och så vände jag. Jag är inte en sån som går fram till främmande människor, särskilt inte om de är kända, särskilt inte om - men någon gång ska väl vara den första, någon gång gör man sådant som man inte gör och så stod jag där och stammade fram att jag tycker väldigt, väldigt mycket om hennes bok. Jag kände mig som en mycket liten flicka men jag tror faktiskt att hon blev lite glad ändå.