Dyrgriparna

Jag är en samlare men en inte särskilt strukturerad sådan. De flesta av mina äldre böcker har jag köpt på Myrorna, Stadsmissionen, Röda korset och liknande ställen, men också en del på antikvariat. Jag har dock aldrig betalat några särskilt höga belopp för dem och skulle heller inte göra det. Jakten är en del av nöjet, känslan av att göra ett fynd en annan. För några år sedan (läs: före barnen) hade jag mer tid att leta och ännu tidigare hade jag vissa tendenser att betala lite för mycket för sådant jag sökte efter. Nu är det mer så att när jag får tillfälle är det vissa saker jag alltid tittar efter. Jag brukar alltid börja bland barnböckerna, det är där mitt fokus ligger. Barnböckerna var början, den första kärleken, den andra, tredje, hundrade. Barnböckerna är minnen och drömmar mellan pärmar. Och så klart är det originalutgåvorna i första hand.

Numera har jag de flesta av bilderböckerna jag älskade som barn - en del av mina egna lästes sönder men vi lånade väldigt mycket på bibliotek så många av dem har jag inte ägt förrän i vuxen ålder. Men det fylls på hela tiden, plötsligt ser jag något som jag knappt mindes och så tycker jag om halvgamla utgåvor av Elsa Beskows böcker - det är en helt annan sak med bilderna i äldre tryck. Originalen har jag dock aldrig ens sett. Fortfarande är det dock en bokserie om kroppen som jag inte sett senare. Jag veta att jag lånade dem om och om igen men drar mig för att ta reda på mer; det är en rent visuell jakt i det fallet.

Bland böckerna för lite äldre barn är det lite på samma sätt, rätt som det är dyker något oväntat upp, men det jag verkligen söker efter är originalutgåvor av Maria Gripe, även om jag inte behöver fler exemplar av I klockornas tid nu. Astrid Lindgren också, så klart, och Tove Jansson.

Och så Barnbiblioteket Saga, förstås. De små böckerna med röda, gröna eller gula ryggar som gavs ut från förra sekelskiftet och drygt femtio år framåt av Svensk Läraretidnings Förlag. Det är nog den samling som syns hemma.

Bland vuxenböckerna är det Tove Jansson, Inger Edelfeldt, Maria Lang och Stieg Trenter jag letar efter. Och Agatha Christie i pocketutgåvor, där bryr jag mig inte ett skvatt om original. Men är det en Penguin med de klassiska omslagen blir jag lycklig.

Eftersom jag letar där jag letar blir skicket oftast inte det bästa, varför det nog inte är en så särdeles värdefull samling i reda pengar och riktiga konnässörer skulle säkert rynka på näsan, men jag tänkte i alla fall skriva lite om mina "dyrgripar", böckerna som jag snart måste komma på ett annat sätt att förvara, eftersom mina barn inte direkt hanterar böcker med silkesvantar och hur förklarar man att just det exemplaret av en älskad bilderbok är förbjuden frukt?