Utläst: Tove Jansson - Ord, bild, liv av Boel Westin

År 2007 kom Boel Westins stora biografi över Tove Jansson och jag fick den i födelsedagspresent men inte förrän nu har jag tagit mig i kragen och läst den. Den är tjock och tung och gedigen, bygger på en mängd material som ingen annan än Westin fått ta del av; hon blev vän med Tove Jansson medan hon skrev sin avhandling om Muminböckerna (Familjen i dalen) och det är dagböcker, kalendrar och brev som ligger till grund för det hela.

Om man redan läst mycket om Tove Jansson är det kanske inte några stora överraskningar men det är ändå intressant att följa henne från nästan totalt fokus på bildkonsten över en tillvaro helt dominerad av "muminerna" som hon efterhand smått tröttnar på till någon sorts balans av målande och skönlitterärt skrivande för vuxna. Om och om igen slås man av - och får understruket för sig - hur produktiv hon var i sitt skapande och dessutom noggrant sparande en mängd kringmaterial. Jag har inte läst Familjen i dalen så jag vet inte hur mycket av kapitlen om Muminböckerna som härstammar därifrån men jag tycker att det är intressant att få dem placerade i en historisk/biografisk kontext, även om jag värjer mig lite mot vissa avsnitt med mer psykologiska tolkningar. Jag får verkligen lust att läsa om Tove Janssons vuxenböcker men samtidigt vill jag utfärda en liten varning; har man inte läst dem avslöjas en del om dem som man kanske inte skulle vilja veta i förväg.

En del upprepningar blir det, så klart, eftersom en sådan här biografi ibland inte läses i sin helhet utan bara ett par kapitel, men det är inget som stör. Det är också snyggt att det inte är några fotnoter utan en lång lista med hänvisningar sida för sida i slutet av boken (när själva biografin tar slut återstår ett hundratal sidor "fotnoter", källförteckning m.m.), i alla fall om man som jag har svårt att låta bli att läsa alla fotnoter, trots att det oftare stör mig än tillför något till min läsning.

Den senaste författarbiografin jag läste var Rut Hillarp - poet och erotiskt geni av Birgitta Holm, en ganska märklig bok som ger sig in i det mest privata och med lite luddiga gränser vad gäller relationen mellan författaren av biografin och dess objekt, och då blir det svårt för mig att låta bli att jämföra dem, trots att de är så olika. På ett sätt var det skönt med det svala, utanförstående, objektiva, välbalanserade i Tove Jansson-biografin, då och då personligt men sällan privat men samtidigt kunde jag sakna något av intensiteten i Rut Hillarp-biografin.

Boel Westin är professor i litteraturvetenskap med inriktning barnlitteratur på Stockholms universitet. Det var hon redan när jag studerade ämnet där och en av de andra lärarna framhöll alltid hennes texter som exemplariska. Det stämde då och det stämmer i det här fallet. Det som tyvärr inte stämde var att jag aldrig lyckades bli klar med min C-uppsats, trots att Boel Westin var min handledare. Det var absolut inte hennes fel så jag skäms alltid lite när jag läser något av eller om henne.