Därför inte Didion?

Jag hade ju lite problem med Joan Didions The Year of Magical Thinking och Aase Berg lyckas formulera något kring detta i sin recension i Expressen av Att lära sig själv att leva. Hon skriver t.ex.: "Det är en text som intellektualiserar sorgen i stället för att gestalta den – kanske ingen brist i sig, men ett problem när mottagarna och marknadsföringen blandar ihop begreppen och tror att boken handlar om sorgen som känsla."

Det är nog precis det jag har gjort, och förväntat mig att känna något när det är tänka jag ska.