Felberäkning

Jag har alltid med mig en bok att läsa och om det finns en risk för att den jag håller på med för tillfället kommer att ta slut tar jag med mig en till. Aldrig boklös skulle kunna vara mitt motto. Men i morse blev det fel. Jag trodde att En sorts kärlek var hundra sidor längre och nu räcker den inte alls över dagen. Än värre är, att jag nått fram till det sorgliga slutet och jag ser inte presentabel ut när jag gråter så buss och tunnelbana som läsplats går bort. Alltså är jag boklös. Jag ska titta i lånehyllorna på kontoret men befarar att jag redan läst det intressanta. Då återstår den lilla mataffärens tidskrifts- och pockethylla. Morr.