Sten och Carmen är unga, vackra, framgångsrika, gifta, har en liten dotter och är allmänt lyckliga - det enda problemet är att Sten är alldeles för förtjust i att ha sex med andra kvinnor än sin fru. Men så får Carmen en extremt aggressiv form av bröstcancer och allt vänds upp-och-ned. Även Stens utomäktenskapliga eskapader, skulle man kunna hoppas, men så är inte fallet. Och dessutom är stora delar av boken självbiografiska.
En sorts kärlek har blivit väldigt omskriven av just detta skäl: "hur kan han" tänker alla ordentliga människor "jaga andra kvinnor när hans fru ligger för döden". "Hur kan han dessutom inleda ett förhållande med en annan kvinna?" Men många av oss ordentliga människor som förfasar oss inser att det inte är så enkelt, att sorg och förtvivlan kan ta sig uttryck som vi helst inte skulle vilja se. Och plötsligt så vänds Svinet till någon man förstår; det som är än värre att han gör i den här situationen är också det som går att ursäkta. Det är skickligt att få över sympatin på det sättet men det är nog också för att så mycket är självupplevt - det finns ett dåligt samvete där under men också en självbevarelsedrift.
Jag hade läst korta utdrag i någon tidskrift och grät då och grät gjorde jag mot slutet nu också. Förvånansvärt länge kunde jag hålla tillbaka tårarna men till sist gick det inte längre. Det är hemskt och det är hemskt vackert. Det är kärlek som man aldrig skulle vilja ha den och ändå, någonstans långt, långt in, kan drömma om, just för att den går över och bortom vissa gränser. Men kärleken övervinner inte allt, hur gärna man än skulle vilja tro det.
Varje kapitel inleds med ett citat, vanligtvis från pop- och rocklåtar och hela tiden finns det referenser till olika fotbollsmatcher. Därtill små faktaavsnitt om olika restauranger och annat som nämns. Detta stör mig en aning men efter ett tag har jag vant mig och ser det som ytterligare ett av Stens/Rays tics, ytterligare något att hålla fast vid när tillvaron blir alltför kaotisk och den förväntade framtiden är avblåst, inställd.
lördag 23 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar