Utläst: Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg

Jannis och Sonya är ett tvillingpar som flytt Stockholm för att öppna ett café i en liten by på Västkusten. Flytt från gamla minnen, flytt från en plågsam barndom, flytt tillbaka till varandra. De håller sig för sig själva, aktar sig för att sticka ut, aktar sig för att släppa andra in på livet men en flicka och hennes mamma dyker upp och så sätts stenarna i rullning. Man kan fly från mycket men att fly från sig själv och det som varit går inte och steg för steg närmar sig katastrofen, eller snarare den sista i en lång räcka katastrofer.

Det är säkrast att inte berätta för mycket för just osäkerheten kring vissa saker är det som får den här romanen att hålla greppet om mig. Det tar inte många meningar innan jag är fast. Det börjar med ett slut men vägen dit är lång och slingrande. Man tror att man vet men så dyker det upp något och man inser att man hade fel. Det blir på sätt och vis för mycket men det är inte någon vanlig vardagsberättelse det handlar om: det är ett ödesdrama av hämnd och fäders (och mödrars) synder, av ondska, besatthet och ett sexuellt mörker.